Sjukstuga
Denna eviga förkylning som aldrig ger med sig. Förra veckan kantades av nysningar och extrem snuva och rinnande ögon som gjorde att jag var sullnare än svullen typ.. Hostar gör jag oxå, men främst på nätterna och på morgonen, när allt samlat sig sådär härligt. Nu är dottern sjuk likaså, och jag har varit hemma med henne måndag och tisdag. Hon har feber och är väldigt förkyld.
Jag kom i väg i helgen till Ullared på träningshelg med Sabina Dufberg som instruktör. Hade inte bestämt mig för om jag ens kunde träna. Först var min tanke att jag avvaktar till söndagen med träning och vilar på lördagen. Men när jag väl stod där på lördagen så kände jag mig ändå okej, så jag körde men typ till 50 % och så fort jag kände att pulsen rusade i väg så saktade jag mig själv. Valde även att hoppa vissa övningar som typ burpees (stavning?) eftersom jag visste att pulsen skulle öka markant. Jag mådde dock sämre efter passet och kände av halsen, så borde inte kört. Men man blir så jäkla sugen när man stär där ombytt och redo och så ser man alla andra bara ösa... Men det resulterade i att jag inte kunde träna på söndagen. Så lite besviken blev jag, men vad ska man göra. Bätte lycka nästa gång får vi hoppas. Men känner verkligen att jag måste träna och röra på mig nu, känner att jag mår så mycket bättre i kropp och själ av att röra på mig. Nu är jag så still så det är skrämmande. Känner att jag pluffsar på mig och att vikten går lite uppåt till och med. Men förhoppningsvis så kan jag köra stenhårt nästa vecka. Till helgen jobbar jag, och då blir det ingen träning oavsett. Så vi håller tummarna för detta.
Jag måste lära mig att inte stirra mig blind på vågen för det spelar ju ingen roll egentligen, utan det handlar om så mycket mer Om välmående.