Ovisshet

Dagarna går långsamt, men ändå relativt snabbt. Mår okej och är hyfsat pigg. Även om jag slumrat till en stund på soffan. Vill att dagen ska ta slut. Inte för att jag vill sova. Men för att vakna upp till en ny dag, förhoppningsvis en bättre dag. 

Innan man blev sjuk och när hela den här Corona cirkusen startade så har jag varit livrädd för att drabbas, rädd för att mina nära ska bli sjuka, rädd för att dö. 
Å nä oftast dör inte "unga" men det har ju ändå hänt. Tänk om man har någon underliggande sjukdom man inte vet om, eller bara jävligt dålig otur. 

Har undvikit köpcenter, knappt varit i närbutiken, har handlat mat, kläder och skor online. Jag har verkligen skött mig bra. Vart kom smittan ifrån? Smittan finns överallt dessvärre. 

Är fortfarande rädd. Men rädslan är kontrollerbar. Jag är ok, mår ok, kommer bli bra. Men ändå med viss osäkerhet. Tänk om! Vad händer då? Ja vill inte .. läskigt! 
Därför vill jag dagarna i min ensamhet ska flyta på, jag vill bli frisk. Vill ha mitt liv, LEVA!

Men samtidigt skönt att ha fått det nu. Om de blir milt. Då har man haft skiten och kan faktiskt börja vara lite mer som vanligt.