Väntans tider

För nästan ett årsedan så stod vi mitt i tankegången om att bilda en större familj på ett eller annat sätt. Vi bestämde oss för att bli familjehem för det är något som har legat oss väldigt varmt om hjärtat i många år. 

En lång process som ändå skyndades på ganska mycket för det fanns ett barn tilltänkt till oss. Utredning och intervjuer startades och tog ca sex veckor innan vi visste att vi blev godkända i nämnden. Vi fick med andra ord börja ta emot barn i vårt hem. Vilken lycka och känsla. Många känslor , både bra och dåliga. Glädje, lycka och längtan. Men samtidigt sorg och förtvivlan. Ett barn som inte kan bo i sitt hem. Tänker på barnet , på föräldrarna som förlorar sitt barn. Även om jag förstår att det va ett måste. Men det gör ont ! 

En liten prins flyttade in och 8 månader har han bott hos oss. Vilket privilegium att ha honom här hos oss. Den glädjen han ger oss är underbar. Han har bara oss. Vi är hans allt, vilket ansvar och uppdrag man har. Att ta hand och älska någon som inte är ditt biologiska barn. Men man har insett att det spelar ingen roll. Vi älskar varandra oerhört mycket.  Han är en del av oss. 

Så det var den stora planen vi planerade förra hösten. Det är helt fantastiskt. Ångrar inte det en sekund. 

Så många maskrosbarn därute som behöver ett hem. Hoppas fler öppnar upp sina hem och hjärtan för att hjälpa på ett eller annat sätt. 
 
Allmänt